Undvikande beteenden
En del personer med social fobi undviker att gå ut med vänner eller att vara med på möten och större tillställningar som till exempel bröllop. Men andra fortsätter oförtrutet att bevista evenemang som de innerst inne gruvar sig för.
Utåt kan det alltså verka som om deras liv inte begränsas av undvikande beteenden. Men då förbiser man alla de subtila sätt på vilka man kan undvika olika sidor av en situation. Om du undviker något får du heller aldrig tillfälle att lära dig att det egentligen är ofarligt.
Det är viktigt att inte förbigå de mer subtila varianterna av undvikande beteenden, eftersom de precis som alla andra sorters undvikanden håller problemet vid liv.
Subtila former av undvikande beteenden
- att invänta sällskap innan du går in i ett rum fullt med folk.
- att ta hand om praktiska sysslor på fest för att slippa prata med andra.
- att skjuta upp saker, som att träffa grannarna eller gå och handla bland mycket folk.
- Att vända dig bort från någon som väcker oro.
- att undvika att tala om personliga angelägenheter.
- att undvika att använda händerna när andra kan se.
- att inte äta ute bland folk.
Ett undvikande beteende är när du avstår från något därför att det gör dig ängslig.
Säkerhetsbeteenden
Problemet för den som har social fobi är andra människor, och bland det värsta med andra personer är att du aldrig kan förutse vad de gör. När som helst kan de, låt vara oavsiktligt, ”ställa till det för dig”, det vill säga göra sådant som du har svårt att hantera, till exempel ställa en rak fråga, introducera dig för någon som gör dig illa till mods (någon i auktoritetsposition eller den mest attraktiva personen i sällskapet), be om din åsikt eller bara lämna dig rakt upp och ner för att tala med någon annan.
Tillsammans med andra kan du alltså känna dig exponerad och väldigt utsatt och det är inte alls säkert att du vet vad du ska undvika för att känna dig bättre till mods. Då börjar dina tankar att kretsa kring hur du ska sätta dig i säkerhet. Människor med social fobi utvecklar en bred repertoar av ”säkerhetsbeteenden”, alltså beteenden med syftet att avvärja känslan av fara.
De tittar i golvet så att ingen kan fånga deras blick, till exempel, eller använder mycket smink för att dölja sin rodnad, bär lätta kläder ifall de skulle bli varma och svettiga och lämnar rummet så fort mötet är över för att slippa bli indragna i ”kallprat”.
Vid genomgång av listan märker du att en del av de här beteendena är varandras motsatser, till exempel att antingen vara tyst eller försöka hålla samtalet igång. Det beror på att olika människor gör olika saker för att känna sig säkra.
För en del känns det betryggande att inte säga så mycket och se till att det de ändå säger inte är dumheter. På så vis upplever de att de kan minimera risken för att göra bort sig. Andra känner sig trygga genom att hålla samtalet igång. En stunds tystnad kan kännas jobbig.
Exempel på säkerhetsbeteenden
- att mentalt gå igenom vad du just tänker säga; att kontrollera att du använder rätt ord.
- att tala tyst eller långsamt; eller tvärtom fort och andlöst.
- att dölja händerna eller ansiktet; sätta handen för munnen.
- att hålla hårt i saker eller knipa med knäna för att inte skaka.
- att låta håret falla ner framför ansiktet; bära kläder som döljer delar av kroppen.
- att försöka underhålla folk och dra vitsar; eller aldrig riskera ett skämt.
- att inte tala om dig själv eller dina känslor; aldrig ge uttryck för din åsikt.
- att aldrig säga något utmanande eller kontroversiellt; alltid hålla med.
- att bära häftiga kläder (”fernissa”) eller tvärtom oansenlig klädsel (för att inte sticka ut).
- att hålla dig till en ”trygg” person eller till en ”säker” plats; inte ta risker.
- att hålla ett vakande öga på utgången; aldrig riktigt bli engagerad.
Ett säkerhetsbeteende är att göra något för att hålla sig trygg. Många sådana beteenden syftar till att inte väcka oönskad uppmärksamhet.