Svenskarna blir allt fetare och det kommer ständigt nya larmrapporter om att redan förskolebarn väger på tok för mycket. Som anledning anges ofta ett stillasittande liv. Barn sitter i större utsträckning framför datorer och TV-spel i stället för att vara ute och leka eller sporta.
Ändå har de flesta skolor infört idrott två gånger i veckan och med jämna mellanrum utlyses klasstävlingar som ”Vägra sitta still” där man får poäng för varje halvtimmas rörelseaktivitet utanför skoltid. Uppenbarligen räcker inte detta för att vända trenden.
Man räknar med att hälften av Sveriges män, en tredjedel av kvinnorna och en femtedel av barnen har en så stor övervikt att det kan leda till hälsoproblem. Dessa andelar har fördubblats de senaste 20 åren och det finns en klar socioekonomisk skillnad där både fetma och daglig rökning är över lag vanligare hos lågutbildade och utrikesfödda.
I USA har man länge betraktat övervikt som en klassfråga och nu kan vi alltså se samma tendenser här i Sverige. Enligt Folkhälsoinstitutets Folkhälsorapport löper en arbetare 56–60 procents högre risk att insjukna och dö i hjärtinfarkt än en högre tjänsteman.
Det finns också en tydlig trend i att låginkomsttagare konsumerar mycket snabbmat. Man kan spekulera över vad det beror på. En teori är att många ensamma föräldrar helt enkelt inte hinner laga riktig mat, en annan är att låginkomsttagare oftare upplever sitt arbete som tråkigt och slitigt eller kan känna sig otillfredsställda med livet på grund av svåra ekonomiska förhållanden och därför använder snabbmat som en typ av belöning.
Sedan är det också stor skillnad på olika typer av snabbmat. En person som lever kring existensminimum köper kanske inte hem sushi, som är både magert och nyttigt men förhållandevis dyrt.
I stället är det troligt att man stannar till på McDonald’s och får en hel måltid med kolesterolhöjande mättade fettsyror, snabba kolhydrater, cancerogent bearbetade pommes frites, och till det en sockerchock i läskform. Helt enkelt mer mat till ett lägre pris. Nu är det inte enbart fetma som är ett resultat av detta utan även det allmänna hälsotillståndet missgynnas av försämrade matvanor.
Näringsmässigt undermåliga halvfabrikat som innehåller mycket fett, socker och kemiska ämnen säljs billigt, medan till exempel ekologiskt odlade grönsaker som innehåller mindre bekämpningsmedel och kött som inte är späckat med antibiotika betingar ett högre pris.
Vad gäller inhemska råvaror så är de i vissa fall dyrare att köpa in och tillaga än att importera färdiglagade. Det är därför en del barn har fått vänja sig vid fyrkantiga pannkakor till skollunchen. Dessa hämtas färdigstekta från Tyskland.
Med tanke på att skolmaten är dagens enda lagade måltid för många barn, är det synd att inte mer pengar och engagemang läggs på att säkra kvaliteten på densamma. Möjligtvis är en förändring på väg i och med att Livsmedelsverket och Folkhälsoinstitutet på regeringens uppdrag utarbetat en handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet.
Enligt förslaget ska bland annat riktlinjerna för skolmat utvecklas och personalen fortbildas. Om det genomförs på ett sätt som leder till nyttigare och godare skolmat kommer förhoppningsvis färre elever att ersätta lunchen med chips eller godis.
Matvanor går dessutom ofta i arv och med de privata hushållens ökade användning av halvfabrikat är det många barn och unga som aldrig lär sig hur man tillagar god och hälsosam mat helt från början.
Lågpriskedjor som Lidl och billiga varumärken som exempelvis Euroshopper lockar också till sig mindre köpstarka kunder och dessa får då i sig mer tillsatser och komponenter som inte är hälsosamma än vad deras mer välbärgade medmänniskor får.
Med EU-lagstiftningen är det också rent allmänt svårare att härleda ursprung och tillverkningsprocesser och på så sätt kommer även en del genmanipulerad mat in i de svenska köken.
Eftersom frukt och grönsaker är förhållandevis dyrt, tenderar de att bli extra tillbehör i stället för att som i till exempel medelhavsköket eller den asiatiska matlagningen vara basvaror i grytor eller serveras som ensamrätt.
Undersökningar visar att barn till höginkomsttagare är genomsnittligt friskare än andra och detta relateras då till att att de får i sig mycket vitaminer eftersom föräldrarna har råd att kosta på dem mycket frukt och grönsaker.
Samma klassperspektiv kan läggas på tandhälsan. Familjer med dåliga matvanor ersätter ofta en del av sina dagliga näringsintag med läsk och godis, vilket naturligtvis påverkar tandstatusen. Med den försämrade tandvårdsförsäkringen är det också många vuxna som helt enkelt inte har råd att besöka tandläkare alls och man ser också en högre frekvens av patienter som låter dra ut trasiga tänder, i stället för att kosta på sig större lagningsarbeten som kan vara mycket dyrare.
Avslutningsvis kan man fundera över om dåliga matvanor och låga inkomster är två fenomen som ständigt bekräftar och förstärker varandra i en olycklig spiral. Är det inte till exempel så att en arbetsgivare som ska tillsätta en högre befattning hellre anställer en sökande som är smal och ser representativ ut än en person med likvärdiga kvalifikationer men fler kilon?
Det kan ha att göra med att övervikt associeras med bristande självkontroll och att man, om än omedvetet, gör den kopplingen i urvalsprocessen. Höginkomsttagaren har sedan både tid och råd att vara hälsomedveten och befinner sig kanske till och med i sådana kretsar där en hemhjälp som sköter markservicen är en självklarhet.
Naturligtvis finns det oändligt många undantag från de generaliseringar och urskiljandet av tendenser som statistik och folkhälsoundersökningar kan bidra med och ytterst måste det ändå vara en fråga om kunskap och attityder. Kanske borde man börja från början och införa friskvård och kostkunskap som en naturlig del i grundskolans läroplan. Damma av den urmodiga hemkunskapsundervisningen och göra den aktuell och intressant.
Hela samhället skulle absolut i längden tjäna på om dagens barn växte upp till medvetna och krävande konsumenter, som inte bara blundar och gapar för det maximala vinstintressets stora sked.