Tyvärr håller mitt ID-kort på att gå ut. Precis. Du tänkte precis rätt. Jag blev tvungen att ta på mig Projekt: Skaffa Ett Nytt Passfoto. Jag menar verkligen allvar när jag kallar det för projekt för det här var någonting som tog en jäkla tid, energi och pengar.
Det är mer eller mindre omöjligt att få sitt passfoto godkänt. Första gången jag tog kortet gjorde jag verkligen ett nybörjarmisstag. Mitt huvud hade inte riktigt rätt vinkel på kortet. Ni vet vad som gäller, kortet skall tas snett framifrån så att ena örat syns, samtidigt måste båda ögonen synas.
Jag la faktiskt håret bakom örat, men när blixten kom skrämde den skiten ur mig och fick håret att hoppa fram igen. Oturligt nog var det en sådan apparat som skriver ut fyra stycken LIKADANA bilder.
Nåväl, fotot blev inte godkänt, det var bara att hitta ork och gå igenom den psykiska terrorn igen som det faktiskt är att ta en bild och tajma med att tvätta håret (inte för tidigt – det får inte vara fett, och inte för sent – det får inte vara blött och volymlöst), sminka sig och göra det en dag när man inte är så deprimerad. (Man måste ju sätta sig på lilla pallen med en positiv attityd för att kunna fastna fint på bilden – men man blir ju trots allt lika chockad varje gång bilderna flyger fram i luckan där man plågsamt får vänta tills de torkar. Det värsta av allt är nästan väntetiden. Man står där och känner sig så förnedrad och försöker att le mot folk som går förbi och ser medlidsamt på en.)
Så jag klarade av detta en gång, men som sagt jag var tvungen att göra om det eftersom vinkeln inte var riktigt rätt. Dessutom är kravet att fotot ska vara NYTAGET, sa kvinnan som underkände mig, och krävde att se mitt nuvarande ID-kort. (Jag hade tagit kortet veckan innan – som sagt man kan chocka folk med sina passfoton).
Nästa gång var vinkeln mycket bra. Jag vred på huvudet tillräckligt mycket för att dubbelhakan skulle framhävas på bästa sätt. Att hålla huvudet i den vinkeln och försöka att inte blinka (när man har kontaktlinser) klarar man av i… inte tillräckligt länge. Första bilden blinkade jag på, och när man väl ser hur man ser ut på första bilden är det no way back.
Den här gången valde jag ett modernt fotobås (ni vet sådana där som folk använder som offentliga toaletter) där man kan se bilderna direkt efter blixten, sedan kan man välja vilken bild som är bäst och få just den i fyra exemplar. Självklart tryckte jag på fel knapp och fick fyra stycken bilder på mig själv där jag ser ut som en drogad ekorre som inte kan hålla ögonen öppna. (Inte särskilt gulligt).
Jag tog om fyra kort med detsamma. När jag väl skulle lämna in de påstod kvinnan att mitt huvud var för stort. Det fick helt enkelt inte plats på ID-kortet.
Fjärde gången gillt. Jag vill inte diskutera hur jag såg ut på bilden. Det är svårt att se normal ut på ett foto när man har en lista med krav på sig. Samtidigt vill man självklart se bra ut. Mitt i allt det här känns det som om dem som godkänner korten glömt att ID-korten är till för att man ska kunna bevisa vem man är. (Hur lätt är det när man inte ser ut som man gör på kortet eftersom man sitter i en sådan onaturlig position)?
Man behöver nästan ett separat kort för att kunna identifiera ID-kortet. De godkände kortet i alla fall. Baksidan är att jag får leva med det kortet i tio år framöver – tills det blir dags att ta ett nytt ID-kort.