När jag kommer in på begravningsfirman står ”Greta Garbo” där och delar ut kakor till personalen. Hon kallar sig så, eftersom hon gillar stora hattar och exklusiva kläder. Hon har varit en flitig besökare på begravningsbyrån sedan hennes man dog för tre år sedan.
– Det är en regel vi har här, förklarar Peter Munkert som är föreståndare på begravningsbyrån. Är man en gammal kund till oss och går förbi så måste man komma in och vinka. Vi vill behålla den fina kontakten med människorna vi mött. Man ska inte ha ont i magen när man går förbi, utan det ska vara förknippat med något positivt.
Peter Munkert har jobbat som begravningsentreprenör i 31 år. Det var inte ett medvetet yrkesval utan handlade mer om att han passade in på arbetsplatsen. Han berättar att man inte kan utbilda sig till begravningsentreprenör, utan att man helt enkelt får komma in och pröva på jobbet.
Det viktigaste är inte en utbildning, utan att man är stresstålig och ser sig själv som en medmänniska. Själv har han läst ekonomi, psykologi och pedagogik, och de sistnämnda två är ämnen som han har haft stor nytta av i sin kontakt med anhöriga.
– Alla människor reagerar på olika sätt, många av dem är konstiga. Men ju mer konstiga de är desto lugnare blir jag, för då vet jag att de känner något. Andra försöker tränga bort sorgen och då kommer det bara att komma tillbaka till dem ännu hårdare.
Han verkar vara en lugn och trygg människa och obehaget när jag väntade i lobbyn bland alla gravljus och broschyrer med titlar som ”Vad händer när man dör, pappa?” försvinner snabbt. I rummet där vi sitter finns bara frid och ro . Den stora fisken i akvariet får representera livet och det gröna och rosa trädet ute i receptionen blommar hoppfullt.
Döden finns inte i varje vrå som jag befarat, och Peter nämner inte ordet en enda gång. I stället pratar han om livskvalitet och känner glädje inför sitt yrke. Han vet att han gör något viktigt för andra, något de inte kan och orkar göra själva. Men han ser också nackdelarna med jobbet.
– Min uppgift är som att vara flygledare på en stor flygplats. Jag håller i alla strängar och måste ha vetskap om allt, och helst klara av allt också på samma gång.
Att vara begravningsentreprenör innebär att arrangera alla delar inför och under en begravning. Mycket av jobbet består av ett ständigt uppringande. Skattemyndigheterna, kyrkan, försäkringsbolaget, musikerna och blombutiken är bara några som ska ringas.
Under själva begravningen fungerar man mer som en representant.
– Jag är den genomförande personen som leder rätt i alla frågor. Ibland är jag där för att väcka de anhöriga, som ibland är alldeles för skärrade för att kunna se och tänka klart under ceremonin. Då får jag försöka skapa en närvaro och ge dem styrkan att klara sig igenom denna svårighet, säger Peter.
Begravningsbranschen är en tuff bransch. Enligt Peter finns det ett företag i nästan varje hörn, och trots att en begravning kostar mellan 20 000 och 30 000 kronor så går inte mycket av pengarna till begravningsentreprenören. Men det handlar inte om att tjäna pengar, får jag veta, utan om att vara stark när andra är svaga.
Men ibland kan även en begravningsentreprenör bli svag. Då har Peter den perfekta medicinen. Under cirka 40 dagar om året seglar han skuta tillsammans med skolklasser. Men även här kryper det fram att han är samma medmänniska privat som han är på jobbet.
– Man måste hjälpa de unga ifrån McDonald’s och dokusåpor. Livet innehåller så mycket mer.
Det framgår tydligt att det inte handlar om döden när man arbetar på en begravningsbyrå, det handlar om livet.
Fakta/begravningsentreprenör
Utbildning: Finns ingen. Först som anställd får man delta i en branschutbildning som ges några gånger om året.
Lön: cirka 25.500 kr/mån.
Framtidsutsikter: Personalomsättningen är mycket låg. Många begravningsbyråer är familjeföretag och går i arv.