Visst är det märkligt hur vissa människor väljer?
Partner!
Tänker jag ibland. Och konstigast väljer kvinnorna.
Jag menar att om jag tittar på olika förhållanden, framåt och bakåt i min omgivning så dyker ett mönster upp. Kvinnor väljer män efter tre kriterier.
För det första finns ungefär en tredjedel som brukar hålla ihop med såna som man kan kalla renoveringsobjekt.
Den här kvinnan kan man kalla god med ett starkt modershjärta eller tvärdum!
Hon letar upp gamla fyllon, knarkare, hustrumisshandlare och andra mer eller mindre arbetsskygga. Och sen parar hon ihop sig med dem och börjar sitt omöjliga arbete.
Skulle mannen sedan spärras in eller dö brukar hennes väninnor beklaga henne med ett leende och samtidigt gratta henne till att ha undsluppit mannen med livet i behåll.
Men vad gör då vår kvinna?
Har hon lärt av misstagen?
Nejdå.
Hon letar snabbt upp en nästan identisk man, en kopia av den tidigare skitstöveln och tar återigen med entusiasm itu med sitt nya renoveringsobjekt. Trots att omgivningen vet att hon med 99,9 procents säkerhet kommer att misslyckas.
Men, det finns alltid nya renoveringsobjekt att ta itu med.
Den andra sortens kvinna vill inte ha renoveringsobjekt. Hon vill ha en nallebjörn, fast stor, jättestor helst.
Helst ska han vara ungefär som Rolf Lassgård i Beckfilmerna.
Alltså en stor och stark man som ska skydda henne mot allt otäckt i världen. En som puttar undan fyllon och bråkstakar på T-banan.
En som med lugn tillrättavisar gapande och berusade tonåringar. En vänlig och trevlig man som gör kvinnan lugn.
Och jag menar absolut inte den lynnige och nästan sadistiske Gunvald Larsson som Mikael Persbrandt gestaltar utan en mer nallebjörnsaktig. Som Lassgård.
Den tredje sorten, som jag utgår från att du representerar, går inte att beskriva lika lätt som de ovanstående.
Här hittar vi dig som vill ha en man som ser dig. Som inspirerar dig och som vill och kan låta dig växa.
En jämlik man.
Känner du igen dig här?
Du ingår i så fall i den fria kvoten som jag brukar kalla dem.