I min barndom brukade jag läsa bekantskapsannonser i den stora tidningen. Annonserna publicerades endast på helgen.
Ibland kunde det vara en ”arbetsam, trofast, troende och hederlig bonde” som sökte efter en tänkbar maka till gården. Någon som skulle komplettera bilden av den strävsamma familjen.
Svaren skickades till tidningens huvudkontor där den sällskapssökande fick infinna sig och hämta sina eventuella brev.
Han betalade blott för publiceringen av annonsen och berättade med ganska många ord om sina goda egenskaper och sin förträfflighet.
Ett tiotal år senare var ek..ober. och förd.fri kommunikationens nyckelord. Materiell status och fri kärlek – ännu ingen aids.
2004 är det svårt att driva papperstidningar. Annonspengar från platsannonser och bostadsannonser är på väg att försvinna till snabbare och billigare publikationer på internet. Mer eller mindre journalistiska satsningar måste därför ersätta de förlorade intäkterna.
Bekantskapsannonserna heter nu kontaktannonser eller dejting, och du, som konsument, betalar inte längre för publiceringen av din fåordiga men säljande annons.
Nu betalar du i stället cirka tio kronor i minuten, via telefonräkningen, när du ringer din ”röstbrevlåda” som förmedlar dina eventuella annonssvar. Borta är tidningens huvudkontor och brevskrivarens handstil.
TV4 gör det. Dagens Nyheter gör det. Aftonbladet gör det och många fler, det vill säga tjänar pengar på din jakt efter nya vänner. Eller kanske behovet av en ny partner?
Eller efter delad ensamhet?
Skriver du ordet kontaktannons på sökmotorn Google så får du 1 430 000 träffar!
Välkommen till en gigantisk tillväxtindustri där beståndsdelarna består av ensamhet, kärlek, sex och big business.