Kan man kalla det för sport att sitta framför en dator och spela dagarna i ända? Det kan man.
Nästa gång någon klagar på att du sitter och slösar bort ditt liv vid datorn kan du säga att det finns ett mål. Det går att bli proffs.
I mitten av oktober avgjordes det man närmast kan likna vid Esportens olympiad i San Francisco. Arrangörer var World Cyber Games (WCG), en koreansk organisation som håller en årlig tävling där individuella spelare och lag gör upp om medaljerna.
Det här var första gången som evenemanget hölls utanför Korea. Sverige deltog i Counter Strike med regerande världsmästarlaget SK Gaming från Stockholm. De flerfaldiga världsmästarna fick dock problem i semifinalen och blev fyra efter att ha besegrats av koreanska MaveN Crew i bronsfinalen.
Esport är för många människor ett okänt begrepp. Om man ser till Akademiens definition av ordet sport är det en efter vissa gällande regler utövad, ofta av arrangör anordnad, bedriven verksamhet som kräver visst mått av kroppsansträngning, färdighet samt säkerhet och som utövas i syfte att ge utövaren det nöje samt den spänning som ligger i att övervinna de svårigheter eller risker som är förenade med utövandet.
Och visst faller Esporten in under begreppet sport. Ordet kommer från Electronic Sport, och är alltså sportande med hjälp av datorer. Trots att Esport är relativt nytt som begrepp växer sig tävlingsformen större för var dag som går. Det rör sig om mångmiljonbelopp i omsättning och bara Counter-strikedelen i Esportvärlden har miljontals utövare och är mycket större än till exempel ishockey.
De stora lagen har riktiga manager eller tränare som ser till att spelarna äter och dricker rätt innan match och att det finns vätska att tillgå. Man får inte bli för varm eller torr för då brister koncentrationsförmågan. I den oinvigdes öron kan det låta fånigt när man bara sitter framför datorn, men det är jobbigt att hålla fokus och tänka strategiskt under så lång tid som tävlingarna pågår. Man lägger också ned många timmar på träning av detaljer, i Counter-strike kan det till exempel handla om skjutteknik.
Counter-strike är det största onlinespelet och de totala vinstsummorna i en tävling kan ligga på ungefär 10 miljoner kronor. I WCG-turneringen fick det vinnande Counter-strikelaget cirka 15.000 dollar. Intresset bland de insatta är stort och även medierna börjar få upp ögonen för Esport. Det finns ett förslag hos TV4+ att börja referera från de olika tävlingarna och ha regelbundna resultatlistor, men det råder brist på kunniga reportrar.
Counter-strike spelas online, man spelar fem mot fem och först till tolv eller femton poäng vinner. Poängen får man efter varje runda och det går ut på att antingen skjuta ut det andra laget eller slutföra ett uppdrag, till exempel där det ena laget lägger en bomb och det andra laget ska förhindra det.
Om man lyckas lägga bomben och den briserar så har man vunnit en poäng, men om motståndarlaget lyckas desarmera bomben har det vunnit en poäng i stället. Har man inte lyckats med något av uppdragen gäller det att skjuta ut det andra laget, ungefär som i paintball.
Det finns tre sätt att spela på: ladder system, ligasystem och LAN-tävlingar.
- Ladder system skulle man kunna kalla för ”hålligångligor”. Man registrerar sitt lag i en lista, sen får man fritt utmana de andra lagen som finns på listan och samla på sig poäng på det sättet. Det är ett kontinuerligt system där man kan spela när man vill, och det är helt enkelt så att den som har vunnit flest matcher ligger först. Nackdelen med det är att det inte finns något slut. Därför är det sällan riktigt seriösa lag vill vara med på ladders, eftersom det inte finns något att satsa på och därmed inte heller något att motivera sig till.
- Sen finns det ligaspel, som CAL (Cyberathlete Amateur League) i USA, troligen den bäst organiserade ligan i världen, SEL (Swedish Esport league) i Sverige, DEL i Danmark och så vidare. I dessa ligor har vinnarna tagit hem omkring hundra tusen kronor varannan månad.
- Från och med i år har dock SEL bytt ut ligasystemet mot så kallade LAN-tävlingar. LAN (local area network) innebär att alla tävlande samlas på ett ställe och spelar mot varandra utan att använda internet.
Anledningen till att SEL byter ut ligasystemet är att det är en ganska intensiv sport och mycket byten av spelare hela tiden, därför förändras Esportscenen snabbt. Ligaspelet har lidit mycket av att lag måste lämna walkover på grund av strulet att få tag på folk.
Under en ligasäsong får man byta en eller två spelare. Ligaspelen är ganska korta, Om ett lag har interna problem och byter spelare ofta blir det för det mesta utsparkat ur ligan. Rent generellt så byter man spelare hit och dit. Hos de stora proffsklanerna där spelarna är kontrakterade händer det inte så ofta, där handlar det i stället om regelrätta spelarköp.
Så nästa gång någon klagar på att du sitter och slösar bort ditt liv vid datorn kan du säga att det finns ett mål. Det går att bli proffs. Sverige har till exempel en proffsklan, SK Gaming. De har Counter-strikespelandet som heltidssyssla, är kontrakterade och flerfaldiga världsmästare. Deras organisatör, Schroet Kommando, är förvisso en tysk multigamingorganisation, men spelarna, ledarna och organisatörerna är svenska. SK Gaming har månadslön och måste alltid vara på topp.
Som proffs tränar man 5–6 dagar i veckan ungefär fem timmar per gång. Det är mycket träning, men det är lättåtkomligt eftersom man inte behöver boka lokaler och skaffa ny utrustning hela tiden utan kan träna hemma vid sin dator. Det är en demokratisk sport där alla kan vara med, oavsett ålder, kön och fysik. Men man behöver, precis som i vilken annan sport som helst, lägga ned mycket tid för att bli bra.