Anders har varit alkoholist sen han föddes. Frågan var inte om utan när hans sjukdom skulle bryta ut. För det är just en sjukdom alkoholism handlar om. Inte ett tecken på dålig karaktär.
Mamman är alkoholist, och har druckit under hela Anders uppväxt. Systern är det utan att veta om det och brodern på god väg. Morbrodern var rädd för att gå samma väg och valde i stället att forska om alkohol.
På gymnasiet läste Anders till kock. Ett yrke där alkoholen flödar.
Arv eller miljö? Genom sina egna erfarenheter är Anders övertygad om att både arv och miljö spelar en betydande roll för risken att bli alkoholist..
– När jag var 18 år och började gå på krogen var jag bara en kul kille, som alla andra. Jag drack varken mer eller mindre än mina kompisar.
Det var inte förrän fem år senare Anders förstod att han blivit beroende av alkohol. Han hade året innan fått sitt första barn och var tvungen att få hjälp med sitt problem. Om inte bara för sin egen skull, även för sin fru och sitt barns skull.
Efter att ha misslyckats med att ta kontrollen själv sökte han hjälp genom AA (Anonyma alkoholister). Han kom i kontakt med en läkare som skrev ut Revia, en medicin som tar bort suget efter alkohol. Medicinen fungerade jättebra i två år, men slutade sedan att verka.
– Jag hade ingen aning om att effekten skulle försvinna, så jag kunde inte förbereda mig på det. Jag hamnade på ruta ett.
Anders började dricka igen. Svek frun och de båda barnen. Då kom han i kontakt med Johan Franck på Beroendecentrum i Stockholm. Han fick en förklaring om hur Revia fungerar i kroppen och varför effekten försvann. Efter ett halvårs uppehåll med Revia kan man börja en ny kur. Men det ville inte Anders.
– Under min tid med Revia byggde jag upp ett nyktert liv. Jag ville tillbaka till det utan hjälp av mediciner. Mycket handlar om attityd och medvetenhet. Att kunna hantera suget.
I dag lever Anders som nykter alkoholist, men han tar sig ett återfall ibland. Han vet inte vad som triggar honom att gå till Systembolaget för att köpa öl.
– Ett riktigt återfall varar i en till två veckor. Sen är jag sjuk i en vecka. Abstinensen gör att jag knappt kan stå upp.
Detta har gjort att Anders förlorat många jobb under åren. Familjen blir medberoende. Barnen har en farsa som inte går att lita på. En stor press för barnen är att de försöker gömma familjens hemlighet.
– Jag har diskuterat min alkoholism med barnen många gånger. De förstår men tycker inte om det. Förhoppningsvis kan jag hjälpa dem att inte gå samma väg som jag gjort.
Det absolut värsta Anders varit med om under sin tid som aktiv alkoholist är när han hamnade på en avgiftningsklinik. Efter att inte ha kunnat sova på fyra dagar åkte han hem och la sig på mammans soffa. Han var rädd för allt och hörde folk genom väggarna.
– De pratade om mig på tv. Jag var övertygad om att jag hade mördat någon. Det var poliser överallt som letade efter mig.
Anders hade kommit in i något som kallas för Delirium tremens. Om man plötsligt slutar dricka efter att ha varit påverkad under en längre tid kan man hamna i detta tillstånd. Det är livsfarligt om man inte får hjälp. Som tur var tog Anders mamma honom till en avgiftningsklinik.
– Det är en jobbig sits att vara alkoholist. Man skäms för allt och det är jobbigt att prata om det. Men jag är stolt att jag kommit ur mitt beroende.