För den som aldrig varit på improviserad teater så är det nog ganska svårt att förklara hur det egentligen fungerar. Hur lyckas en ensemble på flera personer med att improvisera kring ett och samma ämne tillsammans och dessutom göra det roligt? För roligt är det.
Improviserad teater är bland det roligaste, mest befriande man kan uppleva på en teaterscen. På Stockholms Improvisationsteater på Sigtunagatan 12 har det getts improviserade föreställningar sedan 1992. Kurser i improvisation ges också för de vanliga dödliga.
Det handlar om att inte tänka. Det är svårare än vad det låter. Denna kväll ges Vinnaren tar allt som är en föreställning i teatersportens vilda anda. Tio improvisatörer tävlar om att vinna publikens skratt och hålla sig kvar som den siste improvisatören på scenen.
Det hela styrs av en konferencier som mäter poängen för varje sketch med hjälp av publikens applåder och jubel. Improvisatörerna får hjälp av en regissör som också tar hjälp av publiken för att hitta på de mest absurda teman som skådespelarna sedan ska agera kring.
I kväll handlar det om sånger om loppor, brandtal om George Bush, en blinddate mellan en rysk operasångerska och en norrländsk djurälskare. Det hela ackompanjeras av en kille på synt som lyckas skapa musik i alla olika genrer. Och det blir riktigt roligt. Värmen inne i den lilla salongen stiger efter bara några minuter och skrattet i magen gör ont efter den första sketchen.
Beundransvärt sitter man kvar en stund efter den sista gemensamma allsången i ”We are the world”-anda, med temat om hur viktigt det är att man äter frukost. Vågar jag ta med mig mina vänner som hellre lägger 90 kronor på en dålig actionfilm? Kommer det att bli lika roligt nästa gång? frågar man sig. Och jag lovar, det blir det.