…om arbete, status å sånt
I vårt samhälle verkar det vara vad man arbetar med som avgör om man är lyckad eller inte. På varje fest eller vid varje socialt tillfälle då man träffar nya människor (eller människor man inte träffat på länge) som man måste prata med för att det liksom förväntas av en kommer efter namnpresentationerna ständigt frågan: ”Jaha, och vad gör du då?” Eller den mer direkta frågan: ”Vad jobbar du med?” När arbetet får en sådan ställning i det sociala umgänget är det inte konstigt att man känner sig misslyckad om man är arbetslös.
Men varför ställs den här frågan egentligen? Vad spelar det för roll vad din bordsgranne vid middagen arbetar med? Är det egentligen intressant? Frågar man för att man är intresserad eller för att det förväntas av en? Eller är det för att få någon form av statuskontroll?
Jag tog studenten för tio år sedan. I början av första terminen på gymnasiet fick jag och min kompis frågan vad våra föräldrar arbetade med. Den som ställde frågan hade inte ens lärt sig våra namn men våra föräldrars arbetssysselsättning var tydligen av högsta intresse. Min kompis svarade att hennes pappa jobbade på dagis och att hennes mamma jobbade inom SL.
Jag talade om att min mamma jobbade på dagis hon med och att min pappa var på sjukhus. ”Som vad då?” frågade denne person då. ”Som patient”, svarade jag. Varpå denne person upplyser oss om att ”Mina föräldrar är överläkare”. Det var ju väldigt intressant information. Jag menar, som jag gått och grubblat och undrat vad hans (ja, det var en han) föräldrar arbetade med, nu fick jag äntligen veta!
Jag undrar om det kommer att bli någon klassträff i år och om jag kommer att gå i så fall. Det är klart att jag är nyfiken på vad mina gamla klasskompisar gör och om de har barn och allt sånt. De flesta har jag inte sett skymten av sedan studenten. Jag skulle kunna fråga mig om de skulle tycka att jag är misslyckad eller inte.
Den frågan och även tanken ”jag ska minsann visa dem att jag blev någonting och inte är en tönt längre” gör att antalet filmer som handlar om klassåterträffar produceras i mängder. Den misslyckade tönten har blivit en framgångsrik sexbomb och de coola har inte lyckats alls – de är både fula och har (om de har) tråkiga och dåligt betalda jobb.
Om frågeställaren från min gymnasietid har fått ett bra arbete vid det här laget så tillhör han säkert dem som absolut vill veta vad en eventuell bordsgranne arbetar med, bara för att markera status. För honom var det uppenbarligen av stor betydelse. För de flesta andra som ställer frågor om vilket arbete man har är det nog snarare något som sker per automatik för att vi är så vana vid att prata jobb.
Majoriteten av frågeställarna ser inte ned (hoppas jag) på någon för att den personen är arbetslös eller har ett tråkigt arbete med dåligt betalt. (Det händer nog i vissa fall att personen som ställer frågan är genuint intresserad av svaret även om frågan kommer automatiskt!) Det är nog mer vanligt att den som är arbetslös eller arbetar med ett jobb den inte gillar känner sig misslyckad än vad det är att omgivningen betraktar personen som misslyckad.
Jag skulle kunna fråga mig om andra ser mig som lyckad eller inte. Visst. Men svaret skulle vara ointressant för det viktiga är hur jag upplever mig själv. Man måste våga misslyckas för att kunna lyckas. Kloka visdomsord men jag tycker också att man ska fundera på vad ett misslyckande är för något och inte överdriva sina eventuella misstag. Att vara arbetslös gör dig inte till en misslyckad människa men ett bra arbete verkar ge dig hög status och om det får dig att känna dig lyckad så grattis!
Misslyckad: dålig, usel, kass, oduglig, omöjlig; verkningslös, fruktlös, förfelad, förspilld
(motsatsord: lyckad)
Misslyckande: fiasko, utebliven framgång, felslaget försök, debacle, nederlag, bakslag, motgång, miss, flop
(motsatsord: succé)
Misslyckas: lida nederlag, göra fiasko, ha otur, missa, spricka, komma till korta, kamma noll, flippa ut, kapsejsa; gå fel, slå slint, gå i stöpet, gå om intet, spricka
(motsatsord: lyckas)