Statisterna är ett bortglömt släkte. De existerar i varje film, ändå är det knappast någon som lägger märke till dem. I filmen är det mannen i korvkön, killarna på fotbollsplanen eller varför inte mamman med det skrikande barnet på tunnelbanan.
På senaste tiden har intresset och möjligheten att medverka som statist i olika produktioner ökat, bland annat genom det smidiga sättet att anmäla sig på statistforum på Internet.
Men vad innebär det egentligen att tillbringa en dag i statistens tecken? Det är inget för den glamoröse, ska snabbt påpekas.
Är du beredd att lägga tolv timmar på en ofta kylig inspelningsplats med ett arvode på 350 kronor och två sekunders exponering, så kanske statist är något just för dig.
Tove Meyer får den rätta statisttouchen.
Ofta blir man tillsagd att anlända till inspelningsplatsen i tidig gryning. De vanliga skådespelarna är inte på plats än utan kommer insläntrande när det är dags för just deras tagning. Som statist ska man alltid vara stand-by. I bästa fall finns det en kopp kaffe och kanske någon torr macka att tillgå, sedan gäller det att bekanta sig med de andra eldsjälarna med samma epitet som en själv. För visst är det eldsjälar.
Bakom varje statist finns en stjärna som inte vill annat än att skimra på en scenskola eller bli huvudrollsinnehavare i nästa svenska storsatsning. Men det är just det, det finns för många stjärnor. De bildar något slags grumlig sörja på statisthimlen, där jakten på exponering och medverkan i vilken lågbudgetproduktion som helst blir närmast bisarr.
Efter någon timmes avsittande av tid följer en snabb och koncis tagning där man ofta får uppgift att röra sig från plats A till B. Detta kan tyckas vara enkelt, men den statistansvarige, alltså inte regissören då han icke beblandar sig med statister, kan ha en eller annan åsikt på hur just du går.
Efter sju tagningar och sju olika varianter på gångstilar verkar regissören ändå nöjd då han nickar likgiltigt mot den statistansvarige som skriker på hopen statister att de kan gå och ta paus. Lunchen infinner sig för teamet, men som statist så får du snällt vänta tills de viktiga i produktionen har ätit klart och hoppas på det bästa. Under lunchen infinner sig ett nästan krampaktigt utbytande av olika castingbyråers namn och andra intressanta adresser statister emellan.
Det finns en hierarki bland statister och vissa personer är väl kända genom att de lyckas medverka i de flesta produktioner som annonserats på forumen.
Det låter kanske krasst men det konstnärliga uttrycket är nog inte något som utvecklas speciellt under en dag som statist. Kanske är det heller inte precis vad man eftersträvar.
Visst finns det ändå en glädje i att berätta för polarna att man stått efter Rolf Lassgård i en lunchkö, eller att se sin glada nuna på teve fem sekunder under en tisdagsmorgons trista bestyr.
Alla vill bli sedda och särskilt de som tillhör statistsläktet. Och visst blir du sedd, i fem sekunder i alla fall.