Okay, here´s the deal.
Jag extraknäcker som kassörska i en matbutik. Jag antar att DU är en kund. Jag vet att vi är där för eran skull, men fan vad ni kan vara jobbiga ibland. Det finns ett par saker som vi som sitter i kassan inte tycker om. Om du som kund absolut känner behovet av att prata med mig som är kassörska om saker som är helt irrelevanta för att köpet ska äga rum, så försök vara liiite kreativ. Om det inte är någon kö, behöver du inte säga ”Sitter du och väntar på mig?” med en jätteförvånad röst.
Nej, jag sitter inte och väntar på just dig. Jag får betalt för att sitta här. De som går förbi just de timmarna som jag sitter här är de kunder jag servar, jag väntar inte på någon, jag tycker inte om någon. Om jag inte hade fått betalt för att vara här skulle jag göra betydligt vettigare saker. (Som att dunka huvudet i väggen.) ”Här ska du få lite att göra”, brukar vara den följande frasen. Jamen, tack så väldigt mycket. Verkligen.
Den var ny. Den har iiingen sagt till mig förut. Säg någonting nytt… PLEASE.
När någonting går fel är det inte automatiskt mitt fel. Kom ihåg att jag bara är en kassörska, inte något slags ansvarig, chef och inte Gud den allsmäktige som har svar på allt. Du behöver inte ha en anklagande ton mot mig bara för att du har haft en dålig dag. Det är inte mitt fel att priser går in fel. (Med andra ord så finns det ingen anledning att skrika att jag har försökt lura dig, det är datasystemet det är fel på.)
Det är inte mitt fel att du inte hittar till mjölhyllan. (Alla varor kan inte finnas rakt framför näsan på dig och det är knappast jag som har planerat hur det ska se ut i butiken, jag är en KASSÖRSKA). Det som sker utanför butiken har jag verkligen ingen makt över. (Att du fick vänta på att det skulle bli grön gubbe i fem minuter vid övergångsstället utanför entrén är alltså inte mitt fel.)
Ett förtydligande: jag är alltså en kassörska. Jag sitter i kassan för att få pengar så att jag kan överleva. Om du råkar ta upp ditt poängkort som tillhör en konkurrerande butik behöver du inte skämmas. Jag lovar att jag inte tar det personligt. Du är inte på något vis ”otrogen”. Kom ihåg att jag bara är här för pengarnas skull, min lön är likadan oavsett om du går och handlar någon annanstans.
Sedan har vi också hela problemet med påsar. (Går också under beteckningen som kassar, och jag kunde inte bry mig mindre om vilken av dem du använder). Fråga inte mig hur många påsar du behöver som om jag vore något slags expert för att jag ”jobbar inom branschen”.
Lagom är alltså bäst. Var trevlig, men inte övertrevlig så att jag måste ödsla min tid med att ha en riktig konversation med dig. Gnäll inte till mig, jag är lika hjälplös som du. Ha med dig plånboken. I plånboken ska det finnas tillräckligt mycket pengar för att du ska kunna betala ALLA dina varor.
Att försöka pruta hjälper inte. Så vad ska man göra för att inte irritera mig? Hur blir man en bra kund? Var bara normal, tempot ska flyta på. Ställ dig i kö, lägg upp varorna på bandet, betala och försvinn. Eller som en kollega sa till mig: den perfekta kunden minns man inte.